Tessie - Allt är bajs

Jag är en skadad människa. Jag älskar att bråka. Det finns få stunder då min njutning är så stark som under gräl. Man får skrika, säga taskiga smarta kommentarer som skadar den andres psyke och man får hata. Det är så befriande. Rensar luften gör det också.

Du vet att du borde ta fruktpåsen i stället för extra mycket pommes. Innan första ketchup-indränkta stripset tumlar runt i munnen har du fortfarande dåligt samvete över alla fetter du får i dig. Men sedan är fettet out there, det är bara att fortsätta äta och du äter och äter tills det inte är något kvar. (Om man inte lämnar en centimeter stora bitar som man hållit i). Efteråt kommer det dåliga samvetet och du vill känna dig duktig igen, typ springa ett litet maratonlopp.
Men ett bråk är liksom själva ät-processen; man grossar i det man vet är dåligt, vältrar sig i sjävförakt, men ändå mår man bra och vill ha mer.

Det där var nog den fulaste och töntigaste liknelsen hittills på bloggen. Speciellt att dra en parallell med mat, som om det är självklart att alla får dåligt samvete över att äta fett. Nytt lågvattenmärke att slå alltså.