Tessie - Allt är bajs

Semlor är en till sak som är överskattat. Överallt säljs de och folk köper. Och jag och P bakade 10 stycken idag. Min hand-bacillskräck har blivit mycket bättre. För några år sedan hade jag aldrig kunnat knåda en deg utan att ha plasthandskar på mig.
Kom precis hem från bio. Såg Linas kvällsbok. Vissa scener var verkligen fina, och jag förstår hur många som är tillsammans med en annan person, bara för att man vill bli omtyckt. Men allt är hela tiden så förgängligt att man inte vågar göra annat än att sitta och le. Det sammanfattar många utekvällar på mellan- och högstadiet.
Nu har jag lite läxor som ligger och väntar. Men gu vad man blir bajsnödig av att överkonsumera Läkerol. Precis som det står på förpackningen.

Läste i DN om förslaget att alla borde få ett visst antal helgdagar per år, som de sedan får ta ut när de vill. På så sätt är inte de kristna högtiderna självskrivna som "röda dagar". Och visst, i ett mångkulturellt och sekulariserat samhälle kan det kännas förlegat med dagens system. Men det kan ju omöjligen fungera i praktiken, att alla får ta ledigt lite när de känner för det. Och hur ska barnen som går i skolan göra? Om alla har lov olika veckor...
Sådana här inlägg är ju egentligen helt meningslösa eftersom ingen läser skiten.

När jag för en gångs skull bestämt mig för att gå ut och springa med mina sargade knän, varför häller jag i mig ett kilo choklad och massa soppa som ligger och skvalpar runt i magen?

Sista skidresan med skolan var den sämsta. Allt gick åt andra hållet jämfört med förra. Och så blev jag kastad på en kakelugn och slog sönder skallen och har konstant huvudvärk. Smärtan stör mig inte så mycket, bara rädslan över att eventuellt ha blivit dum i huvudet.

I går och förrgår kändes allt förvånansvärt bra. I dag känns allt som vanligt. Skola, stress och bråk.
Egentligen borde jag slå mig själv för att jag förstör fina relationer genom att gnälla över småsaker i jakten på perfektion. Eller så är jag rädd för den dag då allt känns bra och det inte finns något att sträva efter längre, och därför medvetet söker tjafs.
Trysil på torsdag. Fyra dagars resa och löjligt mycket packning. Hoppas bara att jag kan bära den i år.

Första delen av kvällen var katastrof. In på överfull pub, iväg till en annan, långpromenad till ytterligare en, stå i kö på Stureplan, gå ur kön, ta buss med packade tjejer som spyr och frågar om jag heter Daniel.

Sedan blev det bättre, då vi bestämde oss för att stanna på pub nr 1. Jag och J lyckades fiska till oss massa gratis shots, av bartendern såväl som vårt kära sällskap på fyra killar. Lyckades fylla bordet med 40 shotsglas innan det var dags för hemgång.
I kväll är det middag hos shot-bruden själv. Hon har stått och skalat 9 kg frukt för detta tillfälle.

Vaknade i en, för mig väldigt känd, mans säng och kände mig tjock efter gårdagens kolhydratintag. Så det blev ett halvt äpple till frukost, vilket ju faktiskt inte är bra för hjärnan som behöver socker vid dagens början. Men jag klarade mig bra i skolan ändå, hade bara en lektion.

På eftermiddagen satt jag och andra Norra-människor på puben mitt emot skolan där folk var sociala. Ja, inte jag då.
Nu har jag ätit sushi och väntar på kvällens utgång. Sitter och tänker ut det värsta scenariot jag skulle kunna utsättas för ikväll. Kanske att jag betalar dyrt inträde till tråkigt, överfullt ställe där ett fyllo springer på mig så att jag förstör knäet igen och trillar på glas och rispar upp ansiktet och tappar synen.

Jag har inte ätit godis på hela veckan, förrän nu. Congratulations to me. Lite brownies, daim och choklad. Det var jag värd efter mitt chai te som smakade handkräm.

I går var en alldeles utmärkt tisdag. Fick ett sms på eftermiddagen om att det var lite fest i Spånga. Åkte dit och träffade folk jag inte sett på år och dar och fick prova på hur det känns att inte sitta hemma och plugga en vardagkväll. Det var så mysigt och avslappnat att jag blev påmind om hur tråkigt mitt liv är annars. Nu återstår att se om vi på något sätt kan hålla någon form av kontakt. Man vet ju aldrig om folks ”Klart-vi-måste-ses-snart-igen” verkligen är äkta. Hoppas det, för alla där var så coola..

Jag skriver inte så mycket om vad jag gör i texterna här. Men jag gör ju inget som är värt att skriva om, det är inte mycket kalas i mig. Så jag är nöjd med min sega helg, förutom att jag skulle vilja börja träna i stället för att vara sjuk. Träningsdisciplinen har dock försvunnit i takt med att mitt vänstra ben har tappat muskler.
Sist jag var på gymmet hade jag kryckor med mig, och en kille i 30-årsåldern kom och frågade vad som hänt på sin utpräglade norrländska.

”Jag skulle hoppa över ett staket och så vred jag knät.”

”Aha, var du full eller?”

”Hm… Lite…”

”Aha, vad hade du druckit då? Vin eller? Jag var aspackad en gång hos grannen i lägenheten under. Hade fått i mig alldeles för mycket hemkört. Man ska akta sig för sånt… När jag skulle hem sedan fastnade jag i barnvagnsrampen och stukade foten. Flickvännen hörde mina skrik och bar in mig. När jag vaknade på morgonen, klockan var bara sex, var foten blå. Var försiktig när du dricker, hörru.”